Fysionomik XII, Albert Johansson
Albert Johansson kom kring 1960 att använda tomtemasker staplade över varandra i ”väggobjekt”, mellanting mellan objekt och måleri. Hans senare bilder är avklarnade och starkt dekorativa med meditativa undertoner. Boken presenterades våren 1980 på Konstnärshuset i Stockholm på Albert Johanssons vernissage där både Oscar Reuterswärd och Olle Baertling deltog. Några dagar senare var den sist nämnde inte längre i livet.
Albert Johansson (1926–1998) kom att kallas Vitmålaren efter sin genombrottsutställning på Sturegalleriet i Stockholm 1958. Hans vita målningar gestaltade en inre verklighet, stillhet och balans. Han arbetade med rena ytor, enkla former och linjer ristade i stora ljusa fält. Grunden av spackel, sand och limfärg gav en grov textur, likt som av tiden söndervittrat. Hans intresse för ett formspråk med rena ytor, skilda genom svagt böjda men välmarkerade diagonaler utgjorde upptakten till en vänskap med Oscar Reuterswärd och Olle Baertling. Nyfikenheten på stofflighet och reliefartade ytstrukturer gav stimulans när han började sviten kring Harry Martinssons Aniara, med expressiva, surrealistiskt inspirerade målningar, inte sällan i stort format. Tecken och symboler dyker upp och fortsätter i omformulerade skepnader till kommande sviter kring miljöförstöring och konsumtionskritik.
Albert Johansson (1926-1998)
Titel: Fysionomik XII
Teknik/medium: Väggobjekt, Öppen trälåda med 12 gipsmasker
Mått: 42×60 cm
År: 1968