Mandy El-Sayegh och Kummelholmen utställning på Teatergrillen

Efter samtal med Torbjörn Johansson och Kummelholmen så har Teatergrillen givits möjlighet att visa den internationella konstnärinnan Mandy El-Sayegh som också visas på Kummelholmen den 25e maj.
Mandy El-Sayegh förvärvades av Tate för deras permanenta samling 2022.

Konsten är till salu, verkförteckning finns här.

”Jag är intresserad av idén om artefakter inte som etnografiskt bevis utan som en bärbar
ekologi – de rör sig, de reser, de bidrar till kulturell hybriditet snarare än kulturell
homogenitet. Alla dessa element redefinierar ständigt hur vi läser historia och konsumerar
nutiden.”

– Mandy El-Sayegh

Mandy El-Sayegh
Teatergrillen
25.03.2025 – 10.05.2025

Mandy El-Sayegh arbetar över olika medier för att undersöka hur sociala, kulturella och politiska ordningar formas och avkonstrueras i den samtida världen.

I storskaliga målningar, bordvitriner, immersiva installationer, performance och videor kollager hon olika fragment av information tillsammans och undersöker på vilket sätt mening kan uppstå från relationen mellan dessa olika källmaterial. Hennes verk innehåller ofta tidningspapper, annonser, flygfoton, anatomi böcker och hennes fars kalligrafi, tillsammans med handmålade element och icke traditionella material som latex, vilket låter henne röra sig mellan materiella, kroppsliga och lingvistiska ramverk.

El-Sayegh beskriver sin process som ’upptagen med del-helhetsrelationer’. När hon samlar olika material (eller ’delar’) till ett förverkligat konstverk (’helheten’) utövar hon en kumulativ process där betydelser uppstår. Motiv upprepas ofta över flera verk, vilket visar hur signifikansen av information kan förändras när den placeras i nya sammanhang. Genom att betona gränserna för sitt valda medium uppmärksammar El-Sayegh de system som avgör hur information kategoriseras, begränsas och förstås. Hon skapar ’kvasiarkiv’ i sina bordvitriner, antyder associationer och referenser genom objektens placering i ett gemensamt, avgränsat utrymme.

I sina Net-Grid-dukar strukturerar och fördunklar övermålade nät samtidigt skräp från populärkulturen.

Dessa målningar refererar också till nätets primat i modernistisk konst, något som El-Sayegh fann alienerande:

’Jag kände att det fanns hela uppsättningar system som jag inte kände till, som en vits jag inte förstod’.

Som svar skapar hon ’former [som] väcker frågor om legitima och illegitima tolkningar av kultur och sammanhang’, samt de implicita maktstrukturer som avgör vem som legitimerar sådana tolkningar.

Begreppet kroppslighet är avgörande i El-Sayeghs arbete – hon refererar till sin kollageprocess som ’sutura’ och sina målade ytor som ’skinn’. I sina platspecifika installationer placeras tidningspapper och screentryckta texter på väggarna och golvet med lager av latex som antyder medicinska associationer eller tatuerad hud.

Konstnären inkluderar ofta Financial Times, vald både för dess ställning som auktoritet inom global finans och dess köttrosa ton. Kroppens metafor förankrar dessa element i ett allmänt igenkännbart register:

’vi har alla kroppar, oavsett vår kontext, politiska tendenser och tidsomständigheter’.

Men våra individuella upplevelser inom dessa kroppar formas av externa system som i sin tur påverkar hur vi tolkar El-Sayeghs verk.

Född i Selangor, Malaysia, bor El-Sayegh och arbetar i London, där hon tog en kandidatexamen i bildkonst från University of Westminster 2007, följt av en masterexamen i måleri från Royal College of Art 2009.

Hennes första soloinstallation, den speciellt kommissionerade Cite Your Sources, hölls på Londons Chisenhale Gallery 2019.

Hennes verk har också visats på utställningar på UTA Artist Space, Los Angeles, USA (2022); Busan Biennale, Busan, Sydkorea (2020); Sursock Museum, Beirut, Libanon (2019); Sculpture Center, Long Island City, USA (2019); The Mistake Room, Guadalajara, Mexiko (2018); Instituto de Visión, Bogotá, Colombia (2018); Sifang Art Museum, Nanjing, Kina (2017); och New York Art Book Fair på MoMA PS1, Queens, USA (2016), bland andra.

Hon var nominerad till Max Mara Art Prize for Women i samarbete med Whitechapel Gallery, London 2017. År 2022 ingick hennes verk i British Art Show, den största turnerande utställningen av samtidskonst i Storbritannien, följt av hennes medverkan i Biennale Matter of Art, Prag.

Hon deltog också i performancefestivalen MOVE 2022:
Culture club – Corps collectifs på Centre Pompidou och presenterade sitt verk En Masse i samarbete med koreografen Alethia Antonia och tonsättaren Lily Oakes.

Två verk av konstnären, Net-Grid (my dad knows nothing) (2020) och Floor (aka ’Figured Ground’) (2020), förvärvades av Tate för deras permanenta samling 2022 med medel från Simon Nixon och familjen.”

ENGLISH VERSION

”’I’m interested in the idea of artefacts not as ethnographic evidence but as a portable ecology – they move, they travel, they contribute to cultural hybridity rather than cultural homogeny. All these elements are constantly remapping how we read history and how we consume the present.”

– Mandy El-Sayegh

Mandy El-Sayegh works across diverse media to examine how social, cultural and political orders are formed and deconstructed in the contemporary world.

In large-scale paintings, table vitrines, immersive installations, performances and videos, she collages disparate fragments of information together, interrogating the ways that meaning might emerge from the relationship between these different source materials.

Her works often feature newsprint, advertisements, aerial maps, anatomy books and her father’s calligraphy, alongside hand-painted elements and non-traditional materials such as latex, allowing her to move between material, corporeal and linguistic frameworks. El- Sayegh describes her process as ’preoccupied with part-whole relations’.

As she assembles diverse materials (or ’parts’) into a realised artwork (’the whole’), she enacts a cumulative process by which meanings come into being.

Motifs are often repeated across multiple works, demonstrating how the signification of information might change when placed in new contexts.
By emphasising the boundaries of her chosen medium, El-Sayegh draws attention to the systems
that determine how information is categorised, contained and understood.
She creates ’quasiarchives’ in her table vitrines, suggesting associations and references through the objects’ placement in a shared, delineated space. In her Net-Grid canvases, overpainted grids simultaneously structure and obscure the detritus of popular culture. These paintings also reference the primacy of the grid in Modernist art, which El-Sayegh found alienating:

’I felt that there was a whole set of systems that I
did not know, like a joke that I didn’t get’.

In response, she creates ’forms [that] bring about questions of legitimate and illegitimate readings of culture and context’, as well as the implicit power structures that determine who legitimises such readings.

Mandy El–Sayegh
Malaysian–British
b. 1985

Mandy El-Sayegh works across diverse media to examine how social, cultural and political orders are formed and deconstructed in the contemporary world. In large-scale paintings, table vitrines, immersive installations, performances and videos, she collages disparate fragments of information together, interrogating the ways that meaning might emerge from the relationship between these different source materials.

Her works often feature newsprint, advertisements, aerial maps, anatomy books and her father’s calligraphy, alongside hand-painted elements and non-traditional materials such as latex, allowing her to move between material, corporeal and linguistic frameworks.

El- Sayegh describes her process as ’preoccupied with part-whole relations’. As she assembles diverse materials (or ’parts’) into a realised artwork (’the whole’), she enacts a cumulative process by which meanings come into being. Motifs are often repeated across multiple works, demonstrating how the signification of information might change when placed in new contexts.

By emphasising the boundaries of her chosen medium, El-Sayegh draws attention to the systems that determine how information is categorised, contained and understood. She creates ’quasiarchives’ in her table vitrines, suggesting associations and references through the objects’ placement in a shared, delineated space.

The notion of corporeality is crucial in El-Sayegh’s work – she refers to her collage process as ’suturing’ and her painted surfaces as ’skins’. In her site-specific installations, newsprint and silkscreened texts are plastered onto the walls and floor with layers of latex that suggest medical associations or tattooed skin.

The artist often incorporates the Financial Times, chosen both for its stature as an authority on global finance and the flesh-pink tone of its pages. The metaphor of the body grounds these elements in a universally recognisable register:

’we all have bodies, regardless of our context, political leanings, and time contingencies’.

However, our individual experiences within those bodies are shaped by external systems that, in turn, affect how we interpret El-Sayegh’s works.

Born in Selangor, Malaysia, El-Sayegh lives and works in London, where she received a BA in fine art from the University of Westminster in 2007, followed by an MA in painting from the Royal College of Art in 2009.

Her first solo institutional show, the specially commissioned installation Cite Your Sources, was held at London’s Chisenhale Gallery in 2019.

Her work has also been shown in exhibitions at UTA Artist Space, Los Angeles, USA (2022); Busan Biennale, Busan, South Korea (2020); Sursock Museum, Beirut, Lebanon (2019); SculptureCenter, Long Island City, USA (2019); The Mistake Room, Guadalajara, Mexico (2018); Instituto de Visión, Bogotá, Colombia (2018); Sifang Art Museum, Nanjing, China (2017); and the New York Art Book Fair at MoMA PS1, Queens, USA (2016), among others.

She was shortlisted for the biannual Max Mara Art Prize for Women in collaboration with the Whitechapel Gallery, London in 2017. In 2022, her work was featured in the British Art Show, the largest touring exhibition of contemporary art in the UK, followed by her participation in the Biennale Matter of Art, Prague. She also took part in the performance festival MOVE 2022:
Culture club – Corps collectifs at the Centre Pompidou, presenting her piece En Masse in collaboration with choreographer Alethia Antonia and composer Lily Oakes.

Two works by the artist, Net-Grid (my dad knows nothing) (2020) and Floor (aka ’Figured Ground’) (2020), were acquired by the Tate for their permanent collection in 2022 with funds provided by Simon Nixon and family.